Rädslor

Många styrs av rädsla, som rädslan att förlora. Avstår från saker för det är ingen ide, tänk om man förlorar? Fast egentligen är det ju det man gör då, förlorar. För man ger upp resultatet som man egentligen önskade, för rädslan att förlora.

Nu är det vinter och kallt och hockey är ofta på tapeten, eller isen. Tänk om man skulle spela hockey och styras av rädslan att förlora, istället för önskan om att vinna. Av rädsla skulle man försvara sitt mål med näbbar och klor, eller kanske skridskor och klubba. Men man skulle aldrig ta chansen att skjuta mot mål, för tänk om man missar? Tänk om motståndaren kommer åt pucken? Nu är ju ändå pucken i tryggt förvar, när den passas inom laget som också vaktar sitt mål. Med lite tur så rinner tiden iväg och matchen slutar noll-noll, ingen vinnare och ingen förlorare. Ganska rättvist i alla fall? Ingen behövde bli varken exalterad eller glad. Men då plötsligt när det är en minut kvar, kommer som kjuten ur en kanon, en av motståndarlagets bästa spelare. Taggad som få snor han åt sig pucken och inom bråkdelen av en sekund har han gjort mål och matchen slutar med förlust. En sketen poäng, för att någon annan vågade.

Enda sättet att vinna, är att spela för att vinna. Oavsett vad det gäller… Och förlorar man så har man ändå lärt sig något till nästa gång. En erfarenhet rikare så är det kanske det som gör att man då vinner.

Nyckeln till drömmarnas land

 

Foto 2015-01-25 11 53 10

För barn är det oftast inga problem att ha stora drömmar om framtiden. Vill man bli astronaut så är det inga problem. Men hur är det sen då, när man växer upp och börjar springa i ekorrhjulet och inser att möjligheterna är få om några för att bli astronaut (eller vad man nu drömt om)?

Något som kan locka fram drömmar hos de flesta, om än bara för några sekunder, är trisslotter. För om man vinner, då finns det saker man skulle göra och det finns saker man skulle låta bli att göra. Självklar är det individuellt och så beror det på hur mycket man vinner, men visst skulle 100 000 kr i månaden i 25 år göra skillnad? Kanske skulle man resa mer, längre och oftare? Kanske vid tider som passar en själv och inte när chefen ger en lov? Den där chefen ja, skulle man gå till jobbet om det var nödvändigt av ekonomiska skäl? Kanske skulle man välja att jobba med något annat, bara för att det är kul, eller för att det ger något, även om det kanske inte ger pengar. Hur skulle man bo, och var skulle man bo? Skulle man ha en bil och vilken bil skulle man välja då? En billig bil, eller en lyxig bil?

Ja, och ungefär där så har man skrapat klart och det blev inget den här gången heller. Men det var spännande en stund och så var det lovligt att drömma i några sekunder. Bara att återgå till vardagen. För visst är det så att ekonomisk framgång endera beror på tur, eller så är man född med guldsked i munnen? Om inte annat är det en bra ursäkt att skylla på turen, så man kan rättfärdiga den situation man sitter i idag oavsett om man är nöjd med den eller inte.

Men tänk om ekonomisk framgång inte beror på tur? Att det istället handlar om att göra aktiva val och ta ansvar för sitt liv och sin situation. Att det kanske inte är 40/40/40 planen som gäller för alla? Att våga släppa taget om tryggheten och göra det som kan förverkliga ens drömmar, även om risken finns att man kan misslyckas. Och grejen är att så länge man överlever kraschen om man skulle misslyckas, så är det bara att resa sig upp, borsta av sig och på det igen.

Jag kraschade för nio år sedan. Det tog tid att resa sig och borsta av sig, men idag är jag starkare, klokare och mer rik på erfarenheter. Även om det var dyra läropengar. Men att ge upp, skulle bara innebära att jag inte lärt mig något och att läropengarna var totalt bortkastade.

Framgång hänger inte på tur, men man måste tro på sig själv och se framgången långt innan andra ser den. Man måste våga drömma utan att ha en lott i sin hand, för det är drömmen som är drivkraften som tar en dit man vill.

Det blir så mycket svårare med en negativ attityd

Attityd är egentligen något som är extremt viktig. Någon har sagt att det så gott som alltid handlar om 90% attityd och 10% kunskap om man ska lyckas med något. Viss ligger det något i det? Och faktiskt är det så att man ansvarar själv för sin egen attityd, även om en del andra gör allt i sin makt för att påverka den. Att uppnå ett positivt resultat med en negativ attityd lär vara näst intill omöjligt. Om man sedan inte ens förväntar sig det positiva resultatet, ja då är det redan kört innan man börjar.

Undrar just hur många backhoppare i VM som står beredda uppe i hoppbacken och ska ge sig iväg, som tänker ”Det här, det går år helvete…” ? Ärligt skulle jag tro att ingen gör det, för då hade dom inte ens tagit sig till VM, eller ens upp i hoppbacken. En gemensam nämnare för alla som nått framgång, på något område är en positiv attityd och en förväntan på ett positivt resultat.

Ett enkelt sätt och ett bra ställe att börja på om man vill anamma en positiv attityd är att stänga av minst 90% av nyhetsflödet som man kan ta del av dagligen. Visst kan det vara viktigt att veta vad som händer i omvärlden, men inte allt. En okänd bil i diket 10 mil bort påverkar inte ens vardag på nämnvärt och inte heller en strejk i Madrid. Så om man skär ner på tiden som man slaviskt följer allt som händer, så får man tid över som man kan göra något kreativt av istället. Kreativa aktiviteter har en tendens att påverka humöret och attityden i positiv riktning. En annan bra sak är att se till att umgås med positiva människor, för man blir som man umgås. En fika med vänner eller kanske gå och lyssna på en föreläsning där någon som uppnått något berättar sin historia. Märker man att det finns andra människor som förväntar sig och uppnår positivt resultat, så kan man kanske tända hoppet hos sig själv också?

En del säger att man ska inte ha förväntningar, för man blir bara besviken. Och går man runt där utan förväntningar så lär inget hända, så man lär inte bli glad heller. Tänk om man istället har positiva förväntningar och lyckas nå ett positivt resultat, då kan man höja ribban och förväntningarna lite till. Ett steg i taget. Då hamnar man till slut i en positiv spiral, istället för att kanske sitta fast i en negativ spiral.

Så, vill man ha det svårt? Nä, tänkte väl det… så det är bäst att välja en positiv attityd och positiva förväntningar. Låt inte gårdagens motgångar stå i vägen för morgondagens framgång!

 

 

Obligatoriska nyårslöften?

Så står det nya färska och oanvända året för dörren och det gamla slitna året åker snart ut med besked. Året som gått har varit både händelserikt och lärorikt, samtidigt som det gått i både glädje och sorg. Ja, det får duga som sammanfattning och jag är i stort sett nöjd med året som slutat ganska bra.

Sen ska man väl kanske avge några obligatoriska nyårslöften som involverar laster, hälsa eller något annat som oftast har sitt ursprung i dålig självdisciplin. Jag skippar det där med nyårslöften helt i år… Istället väljer jag att skifta min attityd och suddar bort den attityd jag provkört i några år. ”Play to not lose…” är en ganska tråkig attityd som hämmar utvecklingen på många eller alla plan. Man stannar helt enkelt upp totalt om man hänger sig åt den attityden. Därför skiftar jag till attityden ”Play to Win” istället. Det är en betydligt bättre attityd som främjar utveckling istället för avveckling och stagnation. För att kunna göra en rivstart 2014 så tjuvstartade jag med min nya attityd redan för ett par månader sedan.

För att alltid påminnas om vilken attityd som gäller så beställde jag ett budskapshalsband från drops of light med budskapet ”Play to Win”.

2014 lär bli ett spännande år!

Play to Win

Att identifiera sig med sig själv

Vad jobbar du med?

Jag gissar att du har fått den frågan många gånger, jag har fått den åtskilliga gånger och det är allt som oftast när man träffar en ny person som man inte känner sedan tidigare. När man väl svarat på frågan så bildar frågeställaren sig en bild om hur man lever, ungefär vad man har för inkomst, standard, intressen osv. Jag är ändå ganska säker på att den bilden blir en felaktig bild, som är mer baserad på frågeställarens bakgrund än den tillfrågades situation. Har jag rätt? Visst är det så att ens identitet inte sitter i ens jobb, även om det kan finnas vissa samband. Man är helt enkelt så mycket mer…

Tar man det ett steg längre och tänker bort frågeställaren så kan man fundera över hur man identifierar sig själv. Är man kassörskan, byggnadsarbetaren, mekanikern, piloten eller arbetslös? Man är så mycket mer så varför begränsa sig? Samtidigt som man stoppar in sig själv i ett fack så begränsar man även sitt jag. Man behöver heller inte vara samma i morgon som man var i går. Själv har jag ganska mycket bredd, så jag har valfrihet att begränsa mig inom flera områden, eller expandera över fler områden. Valet är mitt.

För några veckor sedan träffade jag en vän som jag inte träffat på ett år eller så. Han frågade, vad gör du nu? Jag tog den enkla vägen och begränsade mig till en av de saker som tar upp min tid och svaret blev; jag pluggar. Naturligtvis skapade det följdfrågor om till vad och vad jag skulle bli. Där är svaret enkelt för när man gått igenom maskineriet och fått en OK stämpel i röven så är man Ekonom. Aha, pappersvändare sade han och kom med den slutgiltiga följdfrågan; är det du? Det fick mig att tänka till några sekunder, men jag tänker snabbt, mitt svar blev: Nej, det är inte jag. Däremot har man en pappersvändare som motpart i nästan allt man företar sig idag, som administrerar och domderar. Det finns ett talesätt som säger att man ska tala till bönder på bönders vis, men jag pratar inte med så mycket bönder så… därför tänkte jag istället lära mig att tala till pappersvändare på pappersvändares vis.

Den där frågan, är det du? är egentligen riktigt bra, för vad är det som är jag? Jo, jag är entreprenör och den vägen valde jag direkt efter avslutat gymnasium och det är den vägen som till stor del har format mig till den jag är idag. Följdfrågan skulle kunna bli, aha, vad gör du då? Svaret kan bli ganska långt och fram till i dag har man hittat mig i maskiner (grävmaskiner), utanför maskiner och reparerande av maskiner. Omkring det har det sedan handlat om administration, redovisning, marknadsföring, kalkyler och budgetar. Utöver det så har det funnits en strävan efter att förnya och hitta vägar kring säsongsvariationer. Investeringar, aktiehandel, diversifiering och bredd. Biobränsle, e-handel, information och kommunikation. Det ena har lett till det andra och jag har dykt upp som föreläsare och utökat mitt intresse inom hälsa ekonomi och vardagsmotion och funderar även på att ge mig in på motivation. Puh… räcker väl där?

Studierna… Jag kände att det var dags för reflektion, för att ta ut en riktning att kunna ta mitt liv till nästa nivå. Det är dumt att gasa på efter fel väg om man inte är helt säker på var man ska. Då kan det vara bättre att sätta sig ner, titta på kartan och en del möjliga destinationer. Studierna är en del av det, samtidigt en kompetensutveckling som jag kände att det fanns ett behov av. Dels för att stämma av att jag inte varit helt ute och cyklat med det som jag lärt mig själv under åren, men också för att fylla på där jag kände att det fanns behov. Jag har förbättrar mina språkkunskaper och även fördjupat mig i att utrycka mig i ord och text. Jag har även ökat min allmänbildning om nutid, dåtid och samband i vår natur. Just nu är studierna av ekonomisk karaktär och det börjar kännas som att det är dags att ta tag i framtiden och göra något fantastiskt av den. Det blir vad man gör det till och ens attityd skapar ens verklighet.

Om man nu kan skapa sin egen verklighet, varför skulle man då envisas med att begränsa sig till något som är lite lagom bra?

Fick också en annan fråga här om veckan; vad ska du bli när du blir stor? Svaret var enkelt… jag ska bli lite bättre i morgon än vad jag var igår.

Gjort det…

Eftersom jagt är ganska bra på att skjuta upp saker så har jag dammat av en app i min iPhone. Den heter Dunnit….Funkar helt enkelt så att man lägger in aktiviteter som man ska göra, en gång eller många gånger, sen är det bara att göra och bocka av.

Städa är en av aktiviteterna som jag lagt in, dessutom så att den repeteras varje dag. Det innebär inte att jag ska städa hela huset, bara att jag gör något så jag sedan kan bocka av.  Igår dammsög jag nedre våningen, idag plockade jag undan tvätt som låg i soffan. Bara jag gör något varje dag….Sen när det blivit en vana så är det förhoppningsvis alltid ordning och reda här.

Motion är en annan punkt som jag lade in. Har just bockad av dagens motion som blev en promenad på åtta kilometer, igår fick det bli några övningar med hantel. Bara det är något, varje vardag. Nu blir det två dagar helg, ingen motion…

Nu ska jag läsa en kvart i en valfri bok som kan utveckla mig som person, eller affärsmässigt/ekonomiskt. En kvart varje dag, för att ta mig från där jag är idag, till dit jag vill vara i framtiden. Det sägs ju att man är samma person om fem år som idag, förutom för de böcker man läser och de människor man möter.

Hur som helst, framgång bygger inte på tur, det bygger på bra vanor. Precis som att borsta tänderna, det är ju inte direkt något man börjar med den dagen man vaknar med tandvärk.

Dunnit

Snart nytt år och dags för nyårslöften

Nu är det snart nyårsafton och då är det många som avlägger löften om det nya året, jag gissar att många löften kommer att handla om att gå ner i vikt, börja träna eller sluta röka. Hälsan är viktig, men det är lätt att den kommer i andra, tredje eller fjärde hand. Gissar att jobb och ekonomi är något som lätt tränger undan annat och blir en ursäkt till varför man ska ta tag i det där sen. Bara….

Kanske är det dags att se över alla gamla nyårslöften som ändå inte överlever mer än första månaden, eller max första kvartalet? Mitt tips är att helt enkelt lova sig själv att stryka ett antal meningar i sitt vokabulär. Meningar som egentligen är meningslösa och samtidigt självuppfyllande i samma ögonblick som man uttalar dem.

Här är de meningslösa meningarna (orden) som ska strykas:

Jag har inte tid. I samma ögonblick som man uttalar dessa ord så har man gett upp och anammat ursäkten att det inte finns tid. Grejen är den att alla har 24 timmar per dygn, vilket är 86400 sekunder, enda skillnaden är hur man disponerar sin tid. En del använder sin tid för att bli ”fattiga”, andra använder sin tid för att bli ”rika”. Ett bra ställe att hitta och frigöra lite extra tid är framför TV:n. Stäng av den och gör något annat istället! Umgås med vänner, skaffa en hobby, läs böcker som utvecklar, skaffa ny kunskap, träna och förbättra hälsan! Investera tiden istället för att spendera den. Väl investerad tid ger så mycket mer tillbaka.

Jag har inte råd. Samma sak här, man har gett upp redan när meningen är slut. Tänk längre, även om man inte har råd nu, hur kan man få råd sen? Handlar det om en mindre engångsutgift kanske man kan spara till den. Är det en återkommande mindre utgift kan man kanske prioritera om, behöver man alla dessa kanaler på dumburken (tv:n)? Pengarna kanske kan användas bättre… Gäller det större summor pengar får man kanske se över hur man förvärvar sin inkomst, kan man höja inkomsten? ändra inriktning och tjäna mer? Skapa strategiskt fördelaktiga samarbete som ger inblandade parter bättre ekonomiska förutsättningar? Råd kan man alltid få, men man måste ofta förändra sitt ”input”, för att få ett annat ”output”. Och det där med att spara, om besparingen kräver för mycket tid eller engagemang är det kanske bättre att stå över den och använda den tiden för att tjäna, eller investera för framtiden, se till alternativkostnaden.

Jag kan inte. En vanlig ursäkt, som också är självuppfyllande. Det här är ord som jag sällan eller aldrig använder, vilket också innebär att jag klarar av det mesta jag försöker mig på. En del frågar ”vem har lärt dig det där”… men jag anser att med lite sunt förnuft och handlingsförmåga så kan man göra saker utan att någon springer före och visar hur man ska göra. Kan ta ett litet exempel. Förr när jag gick i skolan, typ grundskolan så tänkte jag ofta ”kan inte” vilket också visade sig på betygen, som såg ut som en stryktipsrad med ettor kryss och tvåor. Efter skolan så startade jag eget och där är är det ingen som ”håller handen” och talar om vad man ska göra. Kan man inte, så överlever man inte.. så enkelt är det. 18 år senare satte jag mig i skolbänken igen, för det var dags att ta en ny riktning i livet. Den här gången med ”det är lätt” som attityd till allt. Vadå? det värsta som kan hända i skolbänken är att man får göra om ett prov, det är inte hela världen. Resultatet? Av 18 lästa kurser på gymnasienivå fick jag 13 MVG 3 VG och 2 G, betydligt bättre än den där stryktipsraden jag hade på högstadiet när jag inte alltid hade attityden att allt var lätt. Så, man kan allt man vill, nästan. Ibland tar det bara olika lång tid att nå resultatet, men man kan och man kan lära sig det mesta. Sen finns det en poäng till när det gäller kunskap, man behöver inte kunna allt. Ibland räcker det med att kunna be om hjälp, från någon som kan. Ett bra sätt att frigöra tid och kapital är just att dra fördel av andras kunskap.

Tänk vilket bra liv man kan ha om man inte begränsas av tid, pengar eller kunskap. Ganska lätt också, i och med att det till stor del handlar om attityd och viljan att inte ge upp.

Vad skulle du vilja göra eller ha nästa år om tid, pengar eller kunskap inte stod i vägen?

Kan själv…

Det finns en sak som jag inte kan och det är att föda barn, en omöjlighet för mig som kille. I övrigt finns det en mening som jag så gott som strukit ur mitt vokabulär och det är ”jag kan inte”, den meningen bör liksom inte finnas av den enkla anledningen att i samma ögonblick som man uttalar den så har man gett upp. Jag tänker och säger i stället  ”det är nog lätt”… och hittills är det inte mycket jag gått helt bet med.

I slutet av 1990 talet så fick jag upp intresset för aktiehandel. Istället för att tänka ” jag kan inte” så tänkte jag att det är nog ganska lätt…”. Så istället för att förlita mig på andras åsikter om vilka aktier som skulle köpas eller säljas så skaffade jag mig kunskap själv. Jag kom fram till att man dels kan värdera ett företa fundamentalt, till vad det borde vara värt, och dels med tekniska analys. I teknisk analys använder man diagram som visar kursen och volym i relation till historisk kurs och volym. Med andra ord så får man en översiktsbild av hur marknaden värderar och har värderat aktien. Jag tycker personligen att det väger tyngre hur marknaden värderar en aktie än hur jag skulle värdera den utifrån en fundamental analys. Så på den tiden valde jag att handla med aktier utifrån teknisk analys.

Det är egentligen samma sak när det gäller det mesta i livet, jag struntar helt i andras lösa åsikter och försöker bilda mig en uppfattning själv om vad jag tycker och vad jag vill ha. Därför bryr jag mig heller inte så mycket om en sak har fått ”bäst i test” i en tidning eller tio, det är oftast ändå baserat på reporterns åsikter om hus saker och ting ska vara. Det här har lett till att jag ”hittat rätt” i många områden av livet och jag har blivit väldigt extremt kräsen.

Några av mina lite ”udda” intressen är ekonomi, entreprenörskap, personlig utveckling, näring och hälsa. Udda eller hur? Nu är det så att jag kan inte gå på andras åsikter inom dessa områden heller, så då är mitt alternativ att skaffa kunskap och bilda mig en egen uppfattning. Ganska lätt eller hur?

Just nu läser jag bland annat en bok om näringslära och nutrition för prestation. Boken går in ganska djupt på processerna i kroppen så man får en förståelse för hur allt fungerar. Visst jag har haft intresset länge och skaffat en hel del förståelse och lagt om kosten till det bättre, men det känns som att det finns betydligt mer att lära på området. Så, en djupdykning är på sin plats :)

Själv ser jag stora fördelar med att sätta sig in i saker så att man kan bilda sig en egen uppfattning och fatta egna välgrundade beslut. Särskilt om det nu gäller områden som ekonomi eller hälsa, för det är genom kunskap som man kan utvecklas och ta sig framåt mot nya mål där man förbättras hela tiden. Och visst är det väl så att man vill ha både god ekonomi och bra hälsa? Känns dumt att lägga två så viktiga områden i händerna på någon annan…

Antar att inte många har orkat läsa ända hit, men den som orkat tänker säker ok, visst du kan inte föda barn, men du kan inte flyga heller så det så! Men flyga, hur svårt kan det vara? Endera köper man en biljett och tar ett plan, eller så gör man som Jeb Corliss och skaffar en Wingsuit:

Only a person who risks is free

Gillar denna text, stämmer bra på alla punkter. Och visst är det så att man måste våga för att vinna…

To laugh is to risk appearing the fool.
To weep is to risk appearing sentimental.
To reach for another is to risk involvement.
To expose your ideas, your dreams,
before a crowd is to risk their loss.
To love is to risk not being loved in return.
To live is to risk dying.
To believe is to risk despair.
To try is to risk failure.
But risks must be taken, because the
greatest hazard in life is to risk nothing.
The people who risk nothing, do nothing,
have nothing, are nothing.
They may avoid suffering and sorrow,
but they cannot learn, feel, change,
grow, love, live.
Chained by their attitudes they are slaves;
they have forfeited their freedom.
Only a person who risks is free.

William Arthur Ward